Jag står inför att skriva tre projektdirektiv. Det är inte särdeles upphetsande som skrivuppgift, men det känns himla bra och faktisk lite ärofullt att få starta arbetet. Det handlar om språkutveckling, matematikutveckling och IT-utveckling för lärande och det handlar om att följa, stödja och sprida våra tre verksamheters arbete under tre år.

Våra tre projektledare kommer att få jobba hårt för att få koll på vad som sker, få tillgång till dem som vill ha och behöver inspiration och stöd samt kunna värdera vad som ska spridas och hitta kanaler för det.

Sen måste vi kunna hålla kursen; först i tre år. Sedan tänker jag att vi i alla händelser måste ha språk- och matematikutveckling i fokus, men då har vi förhoppningsvis byggt upp bra sätt att göra det.

IT då? Här tänker jag att det är så pass stort intresse redan och att under tre år hinner vi inspirera och stödja de verksamheter som ännu står inför att börja arbeta med IT för lärande, så att de är igång. Jag uppfattar att det är lett bortom allt tvivel att gott arbete med IT i undervisning och lärande skapar förutsättning för variation i undervisningen och i sätt att lära för eleverna. Båda dessa saker samverkar positivt med höjd motivation för eleverna. Då så, tänker jag. Sätt igång! Det som är bra för motivationen måste väl vara viktigt att göra? Jag är en hel del förundrad över att det trots dessa erfarenheter inte är mer sug efter att komma igång med digitalt arbete med barn och elever.

Jag pratade med min brorsa igår. Han funderar på att snart gå vidare i livet som pensionär efter en lång lärargärning. Han är inte särskilt digital. Han har hittills aldrig använt en Power Point-presentation i undervisningen. Inte ens visat en film via projektor. Han är på grund av detta satt i en lärosal som saknar projektor. – Så kan du ju inte ha det, sa jag. Vi pratar inte så ofta, i så fall hade jag nog sagt det förut. – Nä, det vore ju kul att göra en historielektion med Youtubeklipp och sånt, det har jag sett, sa min brorsa. Vi kom överens om att ses så att jag kan visa honom hur man kan göra si en första presentation. – Sen få du gå hem och experimentera själv, sa jag. Det är det bästa sättet att lära sig.

Så är det. Man måste tillägna sig det själv. Det ska bli kul att se om brorsan i de sista skälvande minuterna av sitt yrkesliv, genomför det han ser att andra kan. – Eleverna ser ju lite trötta ut när jag börjar skriva på tavlan igen, erkände han. Hoppas han ringer snart.